Inga Persson svalt ihjäl på äldreboendet Victoria

ÄLDREOMSORGEN Det privata äldreboendet Victoria lovade guld och gröna skogar och skulle ge service i toppklass för de dyra 10 000 kronorna som de begärde för platsen som dementa Inga Persson skulle få. För den pengen skulle boende, mat, service och vård i en toppmodern miljö med kunnig personal ingå. Men drömmen blev en mardröm där Inga Persson i slutet såg ut som en fånge som levt i Auschwitz säger hennes make. Hon fick inte ens mjölk för det var för dyrt. Inga Persson avled på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Orsaken – hon svalt ihjäl.

Livet på äldreboendet Victoria i Limhamn visade sig vara allt annat än vad maken och dottern hade hoppats på. Inga Persson åkte akut in till Skånes universitetssjukhus i Malmö den 11 september 2011. Avmagrad står det i sjukhusjournalen från akuten.

– ”Du har väl sett hur fångarna i Auschwitz såg ut? Det var ingenting kvar”, säger maken Bertil Persson.

När han frågade varför hans fru åt så dåligt svarade personalen på Victoria att hon kunde be om en macka om hon blev hungrig. Inga började rasa i vikt och maken och dottern bad flertalet gånger att få veta hur mycket hon vägde. ”Vi ska ta reda på det, vi återkommer”, hette det. I maj 2011 hade Inga ett BMI på 13,3.

Ett onormalt BMI, enligt Elisabet Rothenberg, dietist och lektor i medicin vid Sahlgrenska Akademin på Göteborgs universitet.

– ”När jag frågade varför min fru rasade i vikt sa de att hon inte ville äta. Jag fick höra att om hon var hungrig så kunde hon be om en macka”, säger Bertil Persson.

Det svaret är så absurt och bevisar personalens okunnighet då dementa personer ofta har svårt att förmedla grundbehov som hunger, törst och trötthet. Någon mjölk fick hon inte heller för att det var för dyrt.

Det värsta var nog i augusti 2010 när dottern såg hur mamman gång på gång tog bort solhatten och sa ”aj, aj”, om den stora bölden i pannan. Då hade dottern Annica under två månader försökt få någon att kolla upp bulan.

– ”Jag fick beskedet att allt var under kontroll och att jag inte skulle oroa mig. Sköterskorna smorde mamma med olika krämer, allt möjligt skit. Men ingenting hjälpte”.

Till slut fick Annica Malmström nog. Hon ringde själv upp en av Victorias läkare.

– ”Men läkaren visste inte ens vem Inga var. De hade aldrig träffats”.

Inga skickades till Skånes Universitetssjukhus i Malmö och fick veta att bulan var cancer.

– ”Då hade svulsten hunnit bli både blå, grön och till sist så röd och svullen att solhatten inte gick på”, säger Annica Malmström.

– ”Malmö är väl ett nytt Carema. Jag har retat mig lite grann varje gång jag hör om Carema. Här finns likadant i Malmö. Jag kan inte med detta privata. Att man ska sitta och tjäna 10, 15, 20 procent på människor. Som har jobbat och slitit i hela sitt liv, så ska man sitta här som parasiter. Man måste väl för jössenamn ha ett värdigt liv i slutet”, säger maken Bertil Persson

Skånskan

Kl 12.35